Jag är verkligen ingen person som förespråkar att man ska tänka hela tiden på sin kropp och framför allt inte på utseendet. Man ska göra det man mår bra av. Man ska göra det kroppen mår bra av. Jag förespråkar ett hälsosamt levnadssätt med sunda tankar och värderingar när det kommer till mat, träning och hälsa. Man ska må bra i både kropp och knopp.
Vilken rutin människa jag har blivit nu under min diet. Jag vill och lite måste äta under specifika tider och får/kan jag inte det ballar mitt psyke och kropp ur helt och hållet. Kroppen fungerar inte, jag känner mig uppblåst, inte alls lika pigg och allert i huvudet, svag (fast jag kanske tog mer än veckan innan) och det känns inte som att formen blivit något som helst tajtare eller att jag gått ned ett enda gram.
Då är det väldigt bra med bilder. Formbilder som visar dig vart du började och hur långt man nu kommit på sin resa till sitt mål.
Bilden till vänster är tagen för nästan exakt ett år sedan, 63kg, men inte så stark eller med så mycket muskler.
Till höger för några dagar sedan 75kg, men ack så mycket starkare samt att det känns som att det finns mer muskler och volym under det som ska bort.
Innan jag började den här resan för att tävla i bikini fitness var jag helt uppslukad i att jag ville vara smal och tränad då jag under min utbildning på Lillsved gick upp en del i vikt och då inte muskler. När man är inne i sin lilla bubbla om ens utseende är det svårt att ta in när andra utifrån säger saker som att man har ortoroxi, att man är för smal, att man borde ta det lugnt och inte träna så mycket osv. Jag förstod inte då som jag gör nu att jag hade ortoroxi. För inte kunde jag som var utvilad inom hälsa, träning och kost ha hamnat där?!
Jag gick då på periodiskfasta, höll minst tre spinningpass i veckan, andra klasser plus min egna styrketräning 6-7 dagar i veckan. Vissa veckor var jag uppe på 14-15 pass. Men tyckte ändå inte att det räckte och eftersom jag hade gått ned i vikt och tyckt att kroppen format sig hyfsat dit jag ville kände jag att jag kunde äta lite mindre mat under mitt ätarfönster, som man har när man går på periodiskfasta. Jag började äta mindre och la ibland in morgonpromenader för att förbränna ytligare lite mer fett. Min mens upphörde, jag hade kort stubin, var trött nästan jämt, kunde inte konsertera mig och låg och stapplade i träningen. Ändå ville jag fortsätta nedåt, få mer konturer och speciellt när någon kunde kommenterar att jag hade lite mer att ta av.
Bilden är tagen några veckor innan bulken startade.
Men är kroppen på så mycket underskott lagrar kroppen den mat du väll stoppar i dig och omvandlar det till fett. Än att kroppen förbränner det befintliga du har. Den tar energi av musklerna istället och lagrar och lägger på sig fett. Det var det som hände med mig. Och när man är inne i denna onda spiral märker man inte sådant. Man ser inte att man kanske bara är tunn och smal, inte tränad smal med muskler och en fungerande kropp. Jag kan med hela mitt hjärta sig att jag är glad att Jocke frågade mig om inte jag hade tänkt att tävla. För han tvingade mig att bulka. Vilket ledde till att jag var tvungen att äta massa mat, gå upp i vikt, både i muskler och i fett. Det hjälpte mig att komma ut min ortoroxi. För med ett kost och träningsschema åt jag det jag var tvungen och tränade enbart det vi hade kommit överens om. Det var riktigt svårt i början. Men jag visste att jag var tvungen att följa det för annars skulle och kan jag inte stå på scenen den 28 november. Ens hjärnspöken finns alltid där, i olika former och skepnader, ibland lite mer och ibland mycket mindre.
Nu var jag inte jätte trådsmal, men det hade ändå gått rätt långt då mensen uppfört och 60kg på 177cm.
Tanken när jag började med detta inlägg var inte att skriva om detta, utan mer om veckan och hur jag behöver mina rutiner. Men har under veckans gång berättat det här för en del personer, kanske som en förklaring till varför jag gör det jag gör just nu. Jag vill bevisa för mig själv att jag har envisheten inom mig, att alla kan klara av att nå sitt mål eller dröm, den ända som stoppar dig är du själv. Tror du på dig själv kommer alla andra att göra det också tillslut.
Dreams don't work unless you do!
Jag har haft en underbar vecka med min släkt när jag varit både i Ljungby och i Göteborg. De har givit mig så mycket energi, kärlek och skratt. Men om sanningen ska fram är det ändå rätt skönt att sitta på tåget hemåt nu för att komma tillbaka lite till vardagen, min vardag. Där jag har mina rutiner och kroppen och knoppen fungerar lite mer som de ska. Men att ha träffat och umgåtts med mina nära och kära har gett mig ny energi till att fortsätta att kriga och kämpa på. De tycker kanske att de jag gör är rätt knäppt, men de stöttar mig ändå till 110%. Och att veta att jag har deras stöd och support är ovärdeligt.
Tack för en underbar vecka alla inblandade! Älskar er! <3
Kommentera