Jag har alltid trott att jag är en lagom människa.
Men när jag kollar på hur min livssituation är i nuläget skulle jag definitivt inte kunna påstå att det
är något lagom med det. Jag vill ha många bollar i luften, göra allt, va med på allt och då också
vara duktigt på allt. Nu har skolan dragit igång och det är mycket med det. Ettorna börjar
och man ska ta hand om dem (om man tagit på sig något ansar, vilket jag gjort), man ska gå
på sina egna föreläsningar och göra grupparbeten, träna, jobba, dop i helgen nere i Malmö,
om två helger bär det av ner till Wien, plugg på det, ska få in en fotosession, åka upp till Gävle
och där också tänka på vad man äter och administrerar och fixa matlådor.
Men när jag kollar på hur min livssituation är i nuläget skulle jag definitivt inte kunna påstå att det
är något lagom med det. Jag vill ha många bollar i luften, göra allt, va med på allt och då också
vara duktigt på allt. Nu har skolan dragit igång och det är mycket med det. Ettorna börjar
och man ska ta hand om dem (om man tagit på sig något ansar, vilket jag gjort), man ska gå
på sina egna föreläsningar och göra grupparbeten, träna, jobba, dop i helgen nere i Malmö,
om två helger bär det av ner till Wien, plugg på det, ska få in en fotosession, åka upp till Gävle
och där också tänka på vad man äter och administrerar och fixa matlådor.
Julafton när man får hen sitt paket med nya produkter. Proteinpulver, BCAA, jordnötssmör, ny shaker och min nya älskling.. lyftar bälte :D
Allt detta snurrar i mitt huvud just nu samt att man ska vara en bra vän och finns där för andra.
Men får jag bara denna fredag och helg att klaffa kommer mycket av min oro att försvinna
och även stressen. Måste bli bättre på att planera, skriva ner, ta tag i saker samt släppa saker och
säga nej. Detta ska bli min höst. Min höst där jag tänker på min fysik och välbefinnande.
Min höst där jag är egocentrisk och tänker på mig själv (självklart med ödmjukhet)
En av alla de saker jag tänker ständigt på är poseringen och att jag måste ta tag i det och öva.
I söndags tog jag äntligen tag i poseringsträningen, tack vare Nadja. Har skjutit upp den lite för
att påbörjar man någonting blir det ju verkligt. Och en så länge lever jag lite i en bubbla.
En bubbla där jag skjuter upp och fram sånt som jag måste göra inför tävlingen. Lite för att jag
inte vill bli stressad och nervös redan nu. Men skjuter jag fram posering allt för länge kommer
jag, vilket jag vet om bara bli ännu mer nervös senare. Så bättre att ta tag i det redan nu,
facea det och börja öva. För ju mer jag övar och tränar och det sitter i ryggraden desto mer
naturligt kommer det att se ut och därmed även bättre på scenen.
I söndags tog jag äntligen tag i poseringsträningen, tack vare Nadja. Har skjutit upp den lite för
att påbörjar man någonting blir det ju verkligt. Och en så länge lever jag lite i en bubbla.
En bubbla där jag skjuter upp och fram sånt som jag måste göra inför tävlingen. Lite för att jag
inte vill bli stressad och nervös redan nu. Men skjuter jag fram posering allt för länge kommer
jag, vilket jag vet om bara bli ännu mer nervös senare. Så bättre att ta tag i det redan nu,
facea det och börja öva. För ju mer jag övar och tränar och det sitter i ryggraden desto mer
naturligt kommer det att se ut och därmed även bättre på scenen.
Långt ifrån bra men är ändå en bit på vägen till toppen och perfekt.
Det är riktigt svårt och jag måste verkligen öva mer! Är lite stel i ryggen och musklerna när jag
vänder mig till vänster. Vilket betyder att jag måste stretcha, tänja och ev gå på yoga för att få
upp rörligheten och därav kuna posera bättre. Så fort jag går förbi en spegel (när ingen ser)
ställer jag mig på tå och övar lite på någon av poserna.
Trots lite underliggande stress och oro visade vågen 72.0 i morse. Sakta men säkert närmar
jag mig 70kg strecket. Vågen visade 72.0 i morse, vilket gör att jag nu gått ned 10,4 kg sedan
dieten började. Inte konstigt att jag känner mig lättare nu när jag går ut och springer intervaller.
Dock blev jag lite orolig när jag såg den siffran, då det betyder att jag gått ned 1,5kg under
den här veckan. Jag vill behålla så mycket muskler och volym på musklerna som möjligt.
Därför blev jag lite "skrämd" när jag såg den siffran. Vill inte tappa muskler utan fett. Så i
morgon ska jag ta mig iväg till jobbet och ställa mig på tenita vågen och kolla så att det är
mest fett jag förlorar och inte muskler.
Trots viktnedgång är det svårt att själv se skillnad på kroppen. Men ett ställe där jag själv märkar av en utveckling är mina axlar och armar. Förut var jag jätte ben och rump kär (är fortfarande det) men har även blivit väldigt fäst vid snygga och tränade axlar och armar.
Märkte extra tydligt idag under intervallerna att jag blivit lättare. De första gångerna jag tog
mig ut orkade jag knappt springa som uppvärmning, utan power walkade. Och efter intervallerna
gick jag tillbaka hem för att jag hade ont i knäna eller var bara totalt slut. Idag joggade/sprang
jag med lätt känsla till backen och efter 40 min med intervaller joggade jag hem igen.
Benen var totalt slut och det ömmade, men mentalt kunde jag fortsätta jogga utan att det
gjorde ont i några leder.
Backen jag kutar uppför varje onsdag..
Har kommit fram till att för att jag ska må bra, släppa saker och ting och kunna fokusera på
träningen den tiden jag faktist tränar. Har jag och kommer jag sätta min telefonen på
flygplansläge. Vilket betyder att jag kommer kunna lyssna på min musik, peppa mig själv och
prestera utan att höra något pling i lurarna eller vibrerande på armen. Vet jag om att igen kan
få tag på mig och att jag inte kan svara kan jag fokusera på det jag ska göra just där och då.
Gör der som funkar bäst för dig!
Kommentera