Vill först och främst bara tacka alla från djupet av mitt hjärta, alla som funits vid mina sida under den här resan, som stått ut med mig och mitt bitska humör nu mot slutet, för all suport, alla lyckoönskningar under gårdagen. Tack för all kärlek ni har gett mig, att ni trodde på mig och alla fina ord och komplimanger, betyder oerhört mycket och jag är tagen och berörd av alla fina ord och lyckoönskningar.
Efter att jag fick veta igår att jag inte hade gått vidare gick jag fram till Nadja och sa "jag vill börja gråta". Hon svarade "men gör det då", av någon konstig annledning gjorde jag inte det då. För samtidigt som jag ville börja gråta, inte för att jag inte gick vidare utan, utan mer för att allt var över. Det jag kämpat för så länge var helt plötsligt över. Vad skulle jag göra nu? Det var ju så sjukt roligt att stå på scenen och nu var det helt plötslogt slut. Ett litet tomrum dök upp inom mig samtidigt som en lättnad infann sig i kroppen att det var över. Alla spänningar släpte, alla krav och måsten. Vilket gjorde att jag ville fälla en tår eller två. Men så blev det inte. Kändes som att jag satte på mig ett stone face, gick tillbaka ut till backstage området, byte om, packade ihop och där slog det mig. Att jag faktiskt hade genomfört mitt mål. Det jag hade satt upp att sträva efter. Jag slutförde min utmaning. En utmaning jag för dryga 4-5 veckor sedan tänkte ge upp. Men jag bet ihop och trots att jag förstod redan då att jag inte skulle hinna till den form jag hade i mitt huvud och till den form jag egentligen ville ha när jag kom in på scen. Är jag sjukt stolt över mig själv att jag genomförde det. Allt handlar inte hela tiden om att komma etta (dock är det, det man strävar efter och vill), men att övervinna sig själv och genomföra saker och ting är minst lika viktigt.
Det gick inte som jag ville eller hoppades på. Förstod redan när vi stod uppradede bakom scenen att de skulle bli svårt att gå vidare då alla var grymt hårda och tajta i kroppen. Hade en känsla i kroppen att domarna skulle gå mycket på hårdheten. Men fy fan va roligt det var att kliva in på scenen. Jag har under poseringsträningarna haft svårt att le med öppen mun, då jag tycker att det inte passar mig. Fanns inte på kartan att jag inte log med öppen mun och visade tänderna igår kväll. Det var sjukt roligt och kärleken till att stå på scen infann sig väldigt snabbt och har nu efter tävlingen bara blivit ännu större. Jag vill upp igen, jag vill showa, jag måste upp igen!
Efteråt åkte vi hem till mina släktingar som bor i göteborg där bjöds det på en riktigt god hemmalagad middag. Blev en väldigt sen middag vid 21.30-21.45 då tävlingen var dryga 1,5-2 timmar försenad. Det var det som nog tog mest på en igår, väntan. Väntan och ovissheten, hur lång tid tar det på ett ungefär för det olika klasserna på scenen? Ska jag börja förbereda mig? Ska jag börja pumpa upp musklerna? Eller kan jag lägga mig ner och vila med benen i högläga? Tog iaf sjukt lång tid innna det var våran tid att gå upp, nackdelen med att vara lång. Så blev inte hos min släkt så länge på kvällen då både jag och Nadja var fruktansvärt trötta. Men maten smakade riktigt bra. Dock var jag fruktansvärt törstig då jag knappt drack något i fredags eller igår. Så jag hävde i mig dryga en halvliter på två sekunder och efter det var magsäcken full och jag lite lätt illamående, så fick nog inte i mig så mycket mat ändå.
Så fort vi kom till min kusins lägenhet som vi så snällt fick låna över helgen tog vi oss ett glas vitt, började små packa lite och efter dryga 10 min stod jag med telefonen i handen och surfarde lite. Efter kanske 2-3 minuter säger Nadja "vad finns det för tävlingar i sverige som går i vår?" Jag kollar upp från min telefon med ett litet leende (då det är det jag precis vart inne och kollat på) och säger "jadu, vi har först Battle of Scandinavia i Alingsås i mars, sedan Sweden Bodybuilding & Fitness Grand Prix nere i Malmö i april, Fitnessgalan i Stockholm som går i maj, sedan har vi även Tammerpokalen och Alströmstrofen som går i sommar. Vilken ska vi satsa på?" Det tog alltså inte lång tid för mig att ta reda på datumen för vårens och sommarens tävlingar. Jag är revanch sugen och vill och kommer som jag skrev i förra blogg inlägget tävla minst en gång till. Detta gav mig garanterat mersmak. Sedan om det bara blir en gång till efter det här eller fler gånger det har jag inte bestämt mig och kommer inte göra det heller. Men en tävling till våren kommer det nog garanterat att bli, då jag redan har formerna men behöver "bara" strama åt mig och tajta till mig. Är kanske 2-3 kg fett som måste bort och det känner jag att jag kan klara av till vår om jag inte går helt bananas på julbordet. Vilket jag känner att jag inte kommer göra heller om jag har en tävling i åtanke.
Men nu i december månad kommer jag att släppa alla krav. Vill få tillbaka gymglädjen och vill känna och göra exakt det jag känner för i träningsväg. Kommer förhoppningsvis i veckan hinna testa på tyngdlyftning, något som jag vart jätte nyfiken och peppad på. Sist jag var med pappa och tränade på Friskis och Svettis var det en som kom fram som håller på med tyngdlyftning och gav mig riktigt mycker beröm. Att jag hade riktigt bra teknink i marklyften och att jag har stor potensial för att bli ännu bättre inom det. Så det är något jag nu under december kommer att testa på.
Den här resan har verkligen gjort att jag vuxit som människa. Jag känner av min kropp otroligt mycket bättre nu och vet bättre hur den reagerar på saker och ting. Det har varit tufft och jobbigt i vissa lägen, men jag gjorde det, trots att mina skor blev underkända och var tvungen att köpa nya samma dag som tävlingen. Så gjorde jag det,
Jag gick i mål!
Tussen tack också till mitt fina team MMsports som gjorde det möjligt för mig att tävla!
