Pt Sara

Ni som följer mig på Instagram (sarasoder) vet om att jag hade en riktigt svacka förra onsdagen. Ska inte gå in så mycket på det förutom att jag var riktigt nära på att kasta in handduken och ge upp. Som tur var så hade jag mina största support vid min sida då jag kände att det var som värst, min pappa. Med några ord och visionsbilder fick han mig på andra tankar och jag följde med honom till hans gym för att köra kondition och mage. Efteråt kändes det mycket bättre och det var jätte skönt att få träna någon annanstans samt något annat. Eftersom det skulle vara kondition den dagen blev det till att sätta sig på spinningcykeln. Var över ett år sedan jag var deltagare på ett spinningpass och det var riktigt roligt och skönt att sitta på andra sidan.

Fast motivationen är tillbaka igen är det jobbigt att hitta energin ibland. Speciellt när man känner att ingenting händer, man känner sig vätskefylld och plufsig. Mina kärlekshantag vill inte släppa taget om mig. Kan de bara inte ta och försvinna så jag känner mig lite mer bekväm i bikinin?!

Men med positivt tänkande och beslutsamhet kommer de att försvinna och formen och konturerna kommer komma. Det måste den göra!

Fick en fråga häromdagen ifrån min bror som jag inte riktigt visste hur jag skulle hantera. Skulle jag börja skratta eller gråta? Han frågade mig "när börjar den riktiga dieten?" Just då ville jag bara slå ner honom. Att känna sig trött och orkeslös nästan hela tiden för att man knappt äter några kolhydrater alls, humöret svänger som en bergochdalbana, man börjar bli lite trött på kyckling och sallad och man har lite dåv träningsvärk i hela kroppen nästan varje dag. Dieten har börjat på riktigt, men det kommer förmodligen sänkas mer på kalorierna och det kommer antagligen bli mer morgonpromenader. Men sjukt nog är jag laddad för det och på ett sätt hade kanske brorsan rätt i hans fråga, för det kommer bli striktare, jobbigare och tuffare. Så han kommer få mördarblicken fler gånger under den här resan om han inte ändrar meningsuppbyggnaden och ställer fler korkade frågor.

Tror att det finns andra i min omgivning som inte håller med min bror om att jag inte är på någon riktig diet, ex min mamma och pappa. Så fort jag kommer hem efter gymmet eller det är en halvtimme till en timme kvar tills jag får äta, är energin på botten och man kan inte prata med mig. Stubinen är enbart någon millimeter, jag är förvirrad och jag orkar knappt tänka. Fick också den härliga kommentaren igår vid 13:00 när vår föreläsning skulle börja, "god morgon".. "men det ser ju ut som att det är god morgon för Sara". Härligt att man redan börjat bli mörk under ögonen och ser trött ut mitt på dagen direkt efter lunch. Hade förvisso vart upp sen kl 7 och vart ute på morgonpromenad, men att redan se trött ut eller som att man precis gått upp kanske bevisar att man är på diet :P haha! Men får bli till att förtära mer Vemma så att både kropp och knopp håller sig pigg och alert.

Idag har jag träningsvärk i rumpan och det kändes under morgondagens promenad i uppförsbackarna. I eftermiddag efter lunch är det gymtime och ett brutalt axelpass står på schemat. Och innan jag ska hålla mina tre pass i Farsta i kväll blir det lite poseringsträning. Har inte glömt bort att jag även studerar och att allt inte handlar om träning..men mycket ;)

Ha en kanon dag!