När jag kom till jobbet i tisdags för att hålla pass stötte jag på en kollega jag knätt sett nu under hösten, vi har bara sprungit om varandra bokstavligen. Men nu när jag kom 1,5 timme tidigare för att träna själv innan, hann vi stanna upp och prata. Vilket hon då säger till mig att jag blivit smal. Väldigt snabbt efter lägger hon även till ”ja, smal på ett bra sätt då, eftersom du ska tävla. Du ser fortfarande väldigt stark ut.” Det gjorde mig otroligt glad! Likadant när jag km till jobbet på onsdag och jag träffade en kollega jag inte sett sen i somras utbrast ”Vad du strålar och vad du gått ned i vikt! Det syns verkligen i ansiktet”. Den här veckan har i ren allmänhet bestått av positiv feedback och uppmuntring ifrån olika människor; på jobbet, gymmet, skolan, vänner osv. Att det är starkt att jag orkar, att det syns att jag gått ned och börjar tona till mig, att jag fortsätter kämpa fast jag skadade mig här om veckan, m.m. Vill bara ge er alla en stor kram! Det har betytt sååå mycket för mig den här veckan.
Jag har känt mig tajtare i kroppen men har själv inte sett att det blivit någon förändring. Jag antar att man blir lite hemmablind fast man tar massa spännis selfes. När jag bulkade märkte jag väldigt snabbt på mina byxor att jag gått upp i vikt och blev grövre. Har väll cirka 25 par byxor jag fortfarande inte får på mig över låren då de blivit lite mer muskulösa nu.. Men nu när jag tappat vikt och gått ner har jag inte riktigt reflekterats över det, tanken och huvudet är hela tiden inställd på att jag ska ner mer, tajta till mig ytterligare, få fram konturer osv. Så har inte riktigt stannat upp och reflekterat över min resa. Förutom här om dagen då jag skulle spänna skärpet i byxorna. När jag bulkade kom jag till det yttersta hållet och nu finns det inget kvar när jag drar åt det. Samt att klockan börjar återigen sitta väldigt löst på handleden. I slutet av bulken fick jag inte på mig den. Såna där små saker har jag lagt märke till de senaste dagarna och det har öppnat upp ögonen till att man faktiskt har gått ner.
Det är inte så långt kvar nu och jag har börjat tänka på småsaker inför tävlingen så som hår, naglar, smink, färg osv. Så i fredags tog jag ett litet steg mot 100 % snygghet. Klippte mig och färgade håret till en enhetlig färg. Gick även igenom naglar och fransar med en tjejkompis som ev. ska hjälpa mig med att fixa de sakerna.
I onsdags började jag även med ett nytt kostschema. Vi drog ned ytterligare 100kcal och skar då ner på kolhydraterna. Torsdags var nästintill ett helvete på gymmet. Fast jag tog liknande vikter som förra veckan var huvudet helt borta. Kan även ha att göra med en relativt lång dag i skolan med redovisningar. Och mitt under benpasset i fredags känner jag hur min telefon vibrerar (glömde att ställa den på flygplansläge). Kunde inte låta bli att titta, vilket jag ångrade efter jag läst meddelandet. Det var från Jocke där det stod att han tyckte att vi skulle skära ned ytterligare 100kcal. Jag satte mig ner på bänken och ville börja gråta. Mitt under mitt sjukt jobbiga benpass kommer han med en sådan nyhet och lite av en käft smäll då jag dagen innan känt mig yr. Men var bara att bita ihop savar att jag inte var rå taggad på ett sköra ner ytterligare men att jag absolut gör det om han säger att vi ska göra det och prestera ännu bättre resterande av träningen.
Efter lite samråd och bollande och en våg som visade en nedgång på 0,5 kg igår från i onsdags, ser vi hur det ser ut igen i morgon.
Igår kväll var mitt sötsug enormt stort, tror det har att göra med att jag inte åt några rena kolhydrater igår då det var vilodag. Så på kvällen unnade jag mig (inom mitt kalori spann) kvarg med choklad casein och hallon. Blandade även i lite stevia för sötmans skull. Jag längtar verkligen tills mitt paket från MMSports kommer! Beställde kalorifri chokladsås och jag håller tummarna för att den smakar bra. För nu börjar mitt begär för choklad vakna till liv....
